Östansjöloppet 2005

Östansjöloppet, är som ni alla vet, våran egen tävling. Årets lopp var den andra upplagan av tävlingen och det gick, precis som förra året i Motopskogen. Det var mycket som skulle hinnas med innan och somliga av oss hade varit igång med planeringen flera veckor i förväg, medan de flesta litade på att de som skulle planera gjorde det på ett alldeles utmärkt sätt, vilket de också gjorde. Nu ska ni få en kort berättelse om hur det kan vara att arrangera en tävling, allt ur min synvinkel. Ni får gärna komma med egna kommentarer och synpunkter. Gör det då via våran mail, eller per post, adresserna finner ni på sidan 2.    

För mig började de första förberedelserna redan i mitten av juni, då vi beställde nya kläder av intersport, i Marieberg. Jag passade då på att fråga om de kunde tänka sig att sponsra oss med lite priser, det kunde de. Vi fick 90 par strumpor och några vattenflaskor. En mycket bra start på sponsorsjakten. Nu var det ju inte bara jag som fick sponsorshjälp av olika företag, nej, det var det många som fick och vi fick nog ihop ett ännu större prisbord än förra året! Och det vill inte säga lite, eftersom vi är den enda föreningen som lyckats med att kunna dela ut priser till alla deltagare. Henrik Andersen hade pratat med BOB och fått en väldig massa Risifrutti, en alldeles ny sort. Vi hade också lyckats få nummerlappar, västar och sportdrycken gainomax av norrmejerier.

På fredag eftermiddag samlades många av oss funktionärer för att förbereda inför lördagen, det blev en väldig massa bärande, och snitslande, och avspärrande och sorterande och allt vad som nu behöver göras. Jag själv åkte fram och tillbaka mellan stugorna i motorp, hela vår prissamling skulle flyttas från våran klubbstuga till kommunens stuga på andra sidan gräsplanen, så det var bara att lasta i bilen, köra de få metrarna och lasta ur igen. Man skulle ha kunnat köra med en skottkärra också, men den var ute på annat uppdrag. När sen alla priserna var på rätt plats så skulle de sorteras, och delas upp och funderas på i vilken klass som ett kubbspel kan passa bäst. När vi stod där mitt i vårat strumpberg, bestämde vi att alla deltagare skulle få ett par strumpor också, utöver risifruttin och sportdrycken. (De yngsta deltagarna fick festis i stället, eftersom man inte ska börja med sportdryck för tidigt.) Jag skulle också hinna med att göra en miniknatsbana, som jag tidigare under veckan varit ute i skogen och spanat in hur den skulle vara, så nu tog jag och mina följeslagare,

Karin och Maria, några plankor, rep, störar och snitselband och klev rakt ut i skogen. Vi skulle bygga broar, snitsla lite mer, och bättre, så ingen gick fel, vi gömde också ett antal ”glada gubbar” i skogen. När vi tagit oss runt hela banan och tillbaka till Motorp så tog vi skottkärran som nu kommit tillbaka från sitt uppdrag och körde ut några bildäck som skulle fungera som hinder. Vi behövde som tur var inte köra så långt, skottkärror gillar inte stigar med rötter på. När vi så åter var tillbaka i motorp och de sista priserna packats i påsar var det slut för den dagen och det var hög tid att åka hem för att sova.

Lördag morgon, och nu började det närma sig. Jag kom till motorp ganska så tidigt, jag skulle skriva en tack skylt till våra sponsorer, men jag tror det var ganska mycket sprit i de spritpennorna, för efter en liten stund hände det att en stor bokstav smög sig in bland de små. Men alla försäkrade att det inte syntes så vi hängde upp skylten som den var. Så började till slut de tävlande att anlända, och med det också efteranmälningarna att rulla in. Det blev betydligt fler efteranmälda i år, än förra året. Det blev till slut 76 stycken tävlande och sju stycken miniknatare som ställde upp i årets lopp. Jag stod i mål för att dela ut strumpor, risifrutti, gainomax, (festis) och en plakett. De allra flesta tyckte det var kul att få så mycket saker, men alla hade svårt att bära med sig. De blev också mycket förvånade, men glada, att de skulle få mer priser. Tävlingen löpte på (fyndigt va?) med bara några små missöden. När så alla deltagare kommit i mål var det dags för prisutdelningen.

Åter dags att bära, alla priser skulle ut till prisbordet. Men de uppskattades, det såg man på de långa köerna som redan innan stod och tittade och funderade ut vad de ville ha. Alla hade nu inte gjort det lika bra eftersom en del hade mycket svårt att välja. Men, men det är sånt som händer. När prisutdelningen var över och alla deltagare hade åkt hem var det städningen som stod på tur. Alla band och snitslar, och vad vi nu satt ut i skogen skulle tas om hand och plockas in igen. Det gick snabbt och lätt då alla hjälptes åt. Så var årets Östansjölopp slut. Jag tror och hoppas att alla tycker det var ett lyckat lopp i år.

Då återstår bara för mig att tacka för i år och önska er lycka till med träningen så att vi kan få se er som deltagare (eller funktionärer) i nästa års lopp!

Sara Börjesson